Ur Svens skåp

Föreställningen hade premiär 22 september 2018 i Benhuset på Katarina Kyrkogård, Stockholm.

Trailer

Publikröster

Sören Sommelius, f.d. kulturredaktör på HD, skrev i sin blogg när han sett föreställningen:

»Känslor och minnen väcktes. Ur dem föddes den här skimrande vemodiga och livsglada pjäsen. Den är ett sorgearbete och ett sorgespel men än mer en hyllning till livet, kärleken och den skapande fantasin.«

Läs hela Sörens Sommelius blogginlägg

»Så himla berörd«

»På ett unikt, eget och svindlande skickligt, poetiskt, berörande och humoristiskt halsbrytande sätt berättar/ sjunger skådespelerskan oss genom tid och rum.«

»… en lycka att få vara med om!«

»… en egen personlig upplevelse av vad det är att vara mänska, och något om hur världen ser ut …«

Om skåpet

Om kasettbandspelarna

Om notiser och brev

Ide, text och medverkan: Marie Öhrn
Musik: Catharina Backman
Koreografi: Dorte Olesen
Röstcoach: Maria Johansson Josephsson
Foton i föreställningen: Jeanette Andersson
Affischfoto: Håkan Elofsson

I samarbete med Benhusets Alkemiska Teater.

Produktionen görs med stöd från Stockholms stads kulturförvaltning och Kulturrådet.

Förminska inte det lilla

Svens skåp är en föreställning om min sorgbearbetning efter Sven, Sven Håkan Lundens död i augusti 2014. Att förlora sitt livs bästa vän. Det är att förlora den som betyder livet. Vart tar en vägen med sin längtan?

När jag växte upp sparades allt som kunde vara bra att ha. Snörstumpar, plastpåsar, skruvar. Jag flyttade ihop med Sven. Han sparade också på det som kunde vara bra att ha. I lägenheten stod ett högt skåp med lådor med små fack. I det kom vi att samla tillsammans. Speciella små saker som vi la i skåpets lådor för att de kan vara bra att ha om vi gör dockteater en vacker dag. Kasettband, diabilder, teckningar, filmstjärnor. Nu är Sven död. Skåpet är flyttat från Högbergsgatan till min hall. Det vibrerar av ljud, av sång. Tingen har dofter, former, berättelser som får mig att minnas hans liv, vårt liv. Skåpet genererar berättelsen och musiken. Det hjälper mig den krokiga vägen genom sorgen. Dorte Olesen koreograferar rörelserna längs vägen. Catharina Backman komponerar till en musikkväll om ett sorgearbetes minnen, tårar och skratt. Om att vara en som blir kvar. Skåpet sjunger ”förminska inte det lilla”.

Om Sven Håkan Lunden

Sven var maskör och kostymör. Jag träffade Sven i Lund hösten 1971. Då arbetade han i herrekiperingen Harrys på Fiskaregatan. När Harrys öppnade en ”pop”-källare skulle affären slänga ett högt skåp för strumpor, slipsar, manschettknappar. Då bad Sven att få det. I det förvarade han sina skisser och teckningar. När jag flyttade in kom vi att samla små udda saker i skåpets mellersta lådor med avgränsade fack.

Sven sökte till det nystartade Dramatiska Institutets maskörlinje 1973 och kom in.

I flytten till Stockholm följde jag och skåpet med. Vi levde tillsammans till 1979 och förblev vänner hela livet.

1982 träffar Sven skådespelaren Jerk Rysjö. De lever tillsammans till Jerks död 1996.

Ett urval filmer där Sven gjort Kostym och/eller mask är Veranda för Tenor, Änglagård, Stora och Små människor, Svart Lucia, G, Den tragiska historien om prins Hamlet, Kärlekens Himmelska Helvete, Dårfinkar och Dönickar, Långt borta och Nära samt Mannen på taket.

Om förstudier

Under våren 2018 har Ljud ur Svens skåp mött publik vid ett flertal tillfällen, Marie Öhrn har tillsammans med musikerna och komponisterna Catharina Backman och Torbjörn Grass arbetat med saker ur olika lådor ur skåpet. Bland annat med ett kassettband som spelades in mellan 1973 där Sven sjunger trestämmigt med sig själv. Vi arbetade med att återskapa inspelningsögonblicket.

Ljud ur Svens skåp

Kort klipp från föreställning för inbjuden publik den 11 januari 2018 på SKH i Stockholm.