Marie Öhrn – Teater, Musik, Text

Artikel om Vetenskapssalonger ur DIK

Av Lena Fieber. Artikeln publicerades april 2009 i DIK-forum, numera Magasin Ping.

Uppsala universitet tar hjälp av informatör och scenkonst för att föra ut naturvetenskaplig forskning på ett kreativt sätt. Nyligen var det premiär för Vetenskapssalong med forskare och artister i anrika anatomiska teatern vid Museum Gustavianum.

Kul och spännande! tycker den applåderande publiken som står i en cirkel på de höga smala läktarna. Spelplatsen är väl vald. Anatomiska teatern byggdes på 1600-talet för publika dissekeringar av kroppar i en tid när det var självklart att blanda humaniora och naturvetenskap. Där nere i mitten bugar sig nu en biologisk forskare tillsammans med tre skådespelare och musiker. De har just avslutat sin gemensamma lite burleska föreställning med att sjunga om att ”ni har fått se, på en arké”. Det är runt arkéerna som föreställningen snurrar. Arkeér är nyupptäckta organismer som kan ligga bakom allt liv på jorden, berättar en av landets få arkéforskare Erik Karlsson vid Uppsala universitet. Hans fakta varvas med artisternas vaudeville-nummer, med pipdjurskonsert och sovsäcksbalett. Publiken skrattar. Tystnar och lyssnar igen på Erik.

Efter föreställningen står skådespelerskan Marie Öhrn vid utgången och delar ut kunskapens äpplen. Erik tar av sig den färgglada virkade mössa – arkémössan - som han fick vid applådtacket. Musikern Carin Blom på dragspel och skådespelaren Fredric Thurfjell på kontrasaxofon pustar ut.

Alla är nöjda.

– Det här fungerade jättebra, säger Erik, doktorand i molekylär biologi vid Evolutionsbiologiskt centrum vid Uppsala universitet. Allt började med att hans institution anställde en forskningsinformatör för att bli bättre på att föra ut forskningen. Resultatet blev det treåriga projektet Livets vetenskaper med vetenskapsteatern.

– Vi forskare är dåliga på att berätta om vad vi håller på med. Vi hinner inte med den tredje uppgiften att informera allmänheten och behöver därför ta hjälp av konsten och kulturen för att nå ut, säger han.

Forskningsinformatören och projektledaren Mariette Manktelow säger att hon vill spränga gränserna mellan konst och vetenskap. Gränslösheten berikar livet, menar denna konstälskande doktor i systematisk biologi och Linnéforskare.

– Konsten är ett perfekt verktyg för att nå ut med forskningsinformation, eftersom den berör och öppnar människors hjärtan så att de lättare tar till sig fakta. Det blir ett annat engagemang än vid ett föredrag.

– Gränsen mellan kultur och vetenskap är så onödig. Skulle kulturen handla om känslor och tankar, vetenskapen om torr fakta? Nej, det ställer jag inte upp på.

Teateransvariga Marie Öhrn beskriver sig som en naturvetenskapligt intresserad skådespelerska som ofta läser tidningens vetenskapssidor.

– Frågorna om livets uppkomst är lika central i konsten som i vetenskapen. Även arbetsformerna kan förena. Varje teaterrepetition är ofta ett undersökande arbete, en scenkonstforskning där vi utgår från en hypotes eller teori som ska prövas.

Det är inte svårt att arbeta med forskare, tycker hon. Inte så länge det finns en ömsesidig nyfikenhet. Att forskaren inte alltid är den utåtriktade typen spelar ingen roll.

– Detta är poängen med den här sortens vetenskapsteater; forskaren behöver inte vara rolig eller överdrivet pedagogisk. Ingen av oss behöver efterlikna den andre. Det är då vi kan göra något intressant av föreställningen.

Att arbeta gränsöverskridande är trendigt och givetvis ett sätt att bredda arbetsmarknaden.

– Men att bryta yrkesgränserna är inget självändamål. Målet är att med konstnärliga medel väcka intresse för biologi och hållbarhetsfrågor. Nästa år blir temat för vetenskapsteatern biologisk mångfald och året därefter biosfär och globalitet. Men fortsättningen hänger på finansieringsfrågan. Ännu en sak som förenar konsten och vetenskapen.

Vetenskapsteater

Traditionen att förena konst och vetenskapliga teorier inför publik kommer från England och USA. Här hemma har vetenskapsteatern utvecklas åt olika håll. Mest känd är skådespelaren Helge Skoogs soppteater vid Stockholms stadsteater. Andra varianter är forskarnas och museipedagogernas dramatiserade visningar på museum och universitet. Flera koreografer har utgått från naturvetenskaplig forskning i dansföreställningar.

Treårigt projekt

Vetenskapsteatern i Uppsala är en del av ett treårigt samarbetsprojekt mellan Uppsala universitet, skådespelaren Marie Öhrn och konstnären Anette Wixner. Temat för året är evolutionen, eftersom det är två hundra år sedan Charles Darwin föddes. Totalt blir det sex unika föreställningar på olika platser i Uppsala med forskare och artister. Den 16 maj spelas sista föreställningen vid Museum Gustavianum som handlar om immunförsvaret och autoimmuna sjukdomar. En biologiprofessor, skådespelare, jonglör och slagverkare medverkar. Den 23 maj blir det stor final i Linnés trädgård med bland andra professor Staffan Ulfstrand och Gottsunda teaters ungdomsteatergrupp. Samma dag invigs konstverket Livets träd i Botaniska trädgården.

Mariette Manktelow ...

... sökte informationsbidrag hos forskningsrådet Formas och fick nästan 1,4 miljoner kronor till vetenskap-och konst-projektet. Varje år delar Formas ut sammanlagt fyra miljoner kronor till olika populärvetenskapliga informationsprojekt. Alla informatörer med erfarenhet av kommunikation är välkomna att söka. Enda kravet är att projektet ska ha en koppling till Formas forskningsområden. Du behöver inte själv vara anställd inom forskningsvärlden – många sökande informatörer är egenföretagare – men det är bra att ha kontakt med forskare. Varje år söker ett sextiotal informationsbidraget, ett tiotal beviljas. »Kom gärna med något originellt,« säger Britt Olofsdotter-Jönsson, chef vid informationsenheten. Det var det nära samarbetet mellan konsten och vetenskapen som gav utdelning för Mariette Manktelow. Ett oprövat koncept, tyckte Formas.


Kontakt

E-post:

Telefon: 0733-74 84 13